När man promenerar ute i skogen så känns allt vad pandemi och annat så otroligt avlägset. Här är nämligen vardagen helt likgiltig inför sådana ting. Istället rullar det på som det alltid har gjort i skogen – där död och pånyttfödelse ständigt turas om att se till att livet fortsätter.

Skogens sköna rytm

Det finns en ro i denna insikt – att vi behöver både döden och födelsen för att livet ska kunna fortgå. För allting i naturen, inklusive människan, lever på bestämd tid. Vi vet kanske inte själva när klockan klämtar för oss, men den gör det. Detta skapar kanske oro och ångest inom vissa av oss, frågan är varför. För om vi lever livet på ett sätt där vi följer våra egna drömmar så finns det ju inget att ångra den dagen denna resa tar slut.

Kanske är det så att de flesta av oss faktiskt inte lever det liv som vi vill leva. Den hårda nyheten är att det är upp till oss själva att lista ut hur vi vill leva och hur vi ska uppnå våra drömmar.

Kanske har man ett litet försprång om man är van vid naturens rytm, som vi just har nämnt. För det finns ett tempo och en rytm ute i skogen som skänker både lugn och fokus.

Har man till exempel gått på en ur och skur-skola från start, exempelvis http://www.skabersjoskolan.se/skabersjoskolan/extern/, har man kanske också större möjlighet att förstå hur livet fungerar.

Det gör att man kan ta motgångar med insikten om att även dessa är temporära, precis som vår upplevelse av livet.

Vill du alltså hitta nytt fokus i livet: Ge dig då av ut i skogen. Upplev den stillhet som finns härute och låt dina tankar vandra dit de vill. Med tiden kommer du att hitta ditt kall, förutsatt att du gräver djupt nog i din inre mylla.