Himlen i våra tankar

Skönt att man inte är pollenallergiker. Rättare sagt gräspollenallergiker. Nu när sommaren boostar på sitt allra grönaste manér är det skönt att kunna ligga i det gröna och bara kika upp mot himlen och njuta.

Det är ju som en form av meditation. Det här med att bara stirra upp i det blå och långsamt se de vita molnen rulla förbi. Faktiskt som en metafor för hur tankarna funkar, om man tänker efter (hehe).
Vår hjärna är som en blå himmel, eller en blå kanvas, som vi målar på med våra tankar.
Precis som molnen på himlen så dyker våra tankar upp i alla möjliga former och storlekar. Problemet är väl att vår hjärna gärna fångar upp vissa typer av moln som inte alltid är så konstruktiva.
Ska vi kalla dem för åskmoln kanske?

Med tiden får vi svårt att släppa taget om dem och fastnar i tråkiga mönster. Dessa kan i värsta fall vara skadliga för oss och andra.

Tänk om det kunde vara lika lätt att få bort dessa tankar som det är att få en ny gräsmatta från https://turfman.se/. Bara gräva bort den gamla och tråkiga gräsmattan och rulla ut en ny? Som en snabbväg till upplysning.

Som tur är så kan vi alla som sagt meditera.
Nu på sommaren är det ju också extra lätt när man kan vara ute utan att linda in sig i alltför mycket kläder.
Då är vi nu alltså tillbaka på den där gräsmattan igen, stirrandes upp mot skyn.
Någonstans stod det att när man mediterar så fastnar man lätt i sina tankar. Då är det viktigt att bara acceptera och släppa taget om vad man nu än tänkte på. För annars fastnar man i att tänka på att man inte borde tänka en massa tankar. 
Snacka om at snärja in sig själv i en fälla.

Nej, nu ska här njutas av att vila på en skön gräsmatta.